tårar
Jag gråter knappt på dagarna längre, jag gråter väldigt sällan framför någon alls längre. Jag gjorde det oavbrutet första veckan, verkligen nonstop. Sen tog tårarna slut, de trodde jag aldrig som kunde göra. Men på någon timme är dom påfyllda igen, och så fortsatte det minsann. Jag gråter bara på kvällarna i sängen, eller när jag får en stund för mig själv. Jag vågar inte ens gråta framför min egen mamma längre. Just för att jag inte gjort de på länge nu, jag har knappt gjort de för någon alls. Så om jag skulle ställa mig och gråta nu skulle det bara kännas konstigt, för de känns som att mamma tror att jag mår bra nu, att allt är som vanligt igen. Jag skulle skämmas om jag grät framför henne, ska man verkligen behöva det? Skämmas framför sin egen mamma, för att man gråter. Nej, då är något fel.
bild: hos mig i början på en galen kväll
bild: hos mig i början på en galen kväll
Kommentarer
Postat av: Felix
sluta natta <3 , du ska inte behöva skämmas för att du gråter, det kan vara skönt och gråta ibland faktiskt , man får ut det mesta. Och du ska inte verkliga skämmas <3 <3
Postat av: nathalie
tack felix, tack för att du finns, känns bara jätte jobbigt att gråta när de ändå inte kommer kännas bättre efteråt <3
Trackback
