karlekochstyrka

Hur reagerade du då du fick höra att jennifer var borta? Vart befann du dig då?
Hur lärde du känna henne?

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag reagerade, jag trodde att de drev med mig. helt seriöst. jag blev knappt ledsen just då eftersom jag inte kunde förstå de. De tog ett tag innan jag ens kunde börja gråta.
När jag fick samtalet så satt jag på en buss påväg till en fest i sunnersta.
Jag lärde känna jennifer när jag började på dagis, vi gick på samma avdelning, och våra mammor är bra kompisar, och våra småsyskon. Jag har träffade henne i princip varje dag i 14 år, sen började vi glida ifrån varandra de sista 1½åren.. inte av någon speciell anledning, utan de bara blev så när hon slutade gå i skolan. Hon va den person jag kännt längst förutom min familj.
Jag har fortfarande inte förstått att hon är död, borta för alltid. kommer nog aldrig förstå det


var du där när det hände?
Okej såhär va det. Jag hade träning i gamlishallen som slutade klockan 19. efter det, runt kvart- tjugo över så tog jag bussen där ifrån som ligger precis vid bommarna. Klockan halv 8 så var polis, ambulans och alla på plats vid parkeringen som ligger precis där. Och det tar ju ett tag för dom att ta sig dit. Så jag måste ha suttit på busshållplatsen, som ligger ca 3 meter ifrån spåret, när hon stod där på spåret. Vi måste ha varit ca 500 meter ifrån varandra. Tror till och med att jag satt på busshållplatsen när tåget kom. Men de tänkte jag inte på just då såklart. Men nu i efterhand när jag tänker efter så måste de ha varit så.

hur blev du och alexander tillsammans?
Ja, hur vi blev tillsammans vet jag inte riktigt. Men började träffas och tycka om varandra sjukt mycket, sen så såg vi egentligen ingenting som sa att vi inte va tsm. Så tillslut så blev de så. För mig så är "tillsammans" bara ett ord. Det är fortfarande exakt samma känslor.

vart hade jennifer varit innan hon avled .. & hade hon ej sagt till någn vad hon tänkte göra? eller till dig?
Hon hade varit och träffat nadine, hennes kärlek. Hon hade sagt det alldeles för många gången till mig tidigare, så att tillslut så tror jag inte jag tog de riktigt på allvar, hon hade även försökt typ 3 ggr innan också. Men hon hade inte sagt de till mig att hon skulle göra de specifikt den dagen. Jag tror inte, jag är inte säker, men tror inte att hon nämnt något till nadine. Det är deras ensak, har jag inget med att göra.

Känner du dig "arg" på jennifer för att hon tog sitt liv?
Klart jag inte kan vara arg på henne. De krävs så sjukt mycket mod och styrka till att göra de hon gjorde. De betyder bara att hon verkligen ville det. Och att hon mår bättre nu än innan. Och att hon är på en plats där hon vill vara. De ända jag blir lite ledsen på är att hon inte gav mig något tecken, ett hejdå, vad som helst. Så jag hade fått en sista chans att säga att jag älskar henne.