att förlora dig
Vart ska man börja? Det finns bara tomma ord, tomma tankar. Ingenting fungerar som det ska efter att man har förlorat en vän. Man går runt med klumpen i magen hela tiden. Man vill bara ställa sig och skrika, skrika rakt ut, och låta tårarna spruta. Falla ihop på golvet, bara släppa allting. Ligga där och sjunka in i marken, bara försvinna. Riva sönder sitt ansikte, ta ut allting som gör ont, vända ut och in på hela kroppen. Kräkas upp den där klumpen i magen och i halsen, det som sitter fast där och krampar och gör ont.
Fast jag skulle aldrig orka göra det, min kropp skulle inte klara av den ansträngningen, jag orkar inte ens lyfta mig ur soffan. Jag bara sitter och stirrar, rakt in i väggen, eller i den avstängda TV:n som står framför mig, på samma gamla bruna bänk.
Midsommar 2008 i östhammar 
