karlekochstyrka

När jag är påväg någonstans ensam, eller bara är ute och vandrar. Så fastar min blick på mina fötter, som känns tunga och släpar sig fram. Ibland är jag framme innan jag ens hunnit börjat gå. På de sättet så går tiden snabbt, utan att jag märker de.

Jag har blivit allmänt tråkig, ja precis så måste det vara.