lights will guide you home


when you try your best but you dont succeed
when you feel so tired but you can't sleep

and the tears come streaming down your face
when you loose something you can't replace

lights will guide you home, and ignite your bones
and i tried to fix you


mitt sagoland

Jag har inte förstått vad som hänt. Jag skrattar nästan åt det när jag tänker på de, jag tror att alla bara driver med mig, att det är stort jävla skämt. Lika så drömmer jag, jag drömmer att hon kommer tillbaka och säger att hon bara drev med mig. Att dödsannonsen bara va en stor del av skämtet. Jag tycker om mina drömmar, där får jag va med henne hur mycket jag vill. Där är allting precis som de va förut. Vi hittar på bus och skuttar runt och skrattar åt folk som hatar oss. Mina drömmar är som vårat lilla sagoland, där vi kan va tillsammans hur mycket vi vill.


grönalund 2007

från vaggan till graven, jag va alltid din jennifer




tack för den tid vi fick med dig, vi kommer alltid älska dig

goodbye my lover, goodbye my friend, u have been the one for me

Jag önskar jag kunde räddat henne, även fast jag vet att hon redan hade bestämt sig, långt, långt innan. Jag va precis vid henne, bara 500 meter ifrån henne. Jag satt där på busshållplatsen och trodde att allting här i världen fungerade precis som de skulle. Medans hon stod där, stod där och väntade på att sitt liv här på jorden skulle ta slut. Tänk om hon såg mig? Tänk om jag hade sett henne? Tänk om jag bara hade tittat en extra gång åt högor på rälsen, tänk om jag bara varit lite mer uppmärksam! Då hade hon aldrig gjort det, de vet jag. Även om jag bara kanske hållt henne vid liv i någon enstaka dag, så hade det fortfarande varit värt de. De hade varit så värt, att bara få berätta för henne en sista gång hur mycket jag älskar henne, och alltid kommer göra.



17 år

idag är det min födelsedag, en dag som ska handla om mig, 24 timmar bara till mig. men ändå är det bara dig jag tänker på hela tiden.

hittar ingen mening

Men det är svårt för ingenting funkar som det ska just nu. Jag sitter och stirrar på saker, saker som bara är, bara ligger där. Dag ut och dag in, medans jag låter tårarna rinna så mycke de vill. Fan, jag måste göra något med mitt liv! Men min kropp verkar inte vilja, den vill inte samarbeta. Den sitter där, varken samarbetsvillig eller stark. Nej, en riktig jävla vekling, det är precis vad jag är ! För jag orkar ingenting längre. Jag letar, men hittar ingen mening.

where did i go wrong and lost a friend, had i known how to save a life?


älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns


2006

how will i laugh tomorrow when i can't even smile today

..................................................................................................................................


om du lämna mig nu

Jag sa såhär till henne många gånger ”Lämnar du mig Jennifer, då vill jag inte leva längre”. Det är så, det var så. ”Lämnar du mig, då finns det ingen anledning till att leva längre” Men det finns de nu. Nu gör jag inte saker för min egen skull längre, jag gör det för dig Jennifer. När jag får bra betyg i skolan, då är det också du som får bra betyg, genom mig. När jag tar studenten, då gör jag det för dig. Till och med när jag gifter mig med min drömprins. Då är det också du som står där i kyrkan med din drömprins. Jag ska leva lyckligt, för då vet jag att hon är lycklig. Jag ska göra allting som hon inte hann, jag ska göra det med henne i mig. Hur jävla svårt de än kommer va, så ska jag iaf försöka.

nadine ekenberg

jag måste bara få berätta att denna människa är en av de starkaste människorna jag mött i mitt liv. och jag avgudar henne för att hon gjorde min ängels liv ännu bättre. Jag är så glad att du och jennifer hittade varandra. Och du ska aldrig glömma att du alltid kommer ha kvar mig. Vad som än händer.
http://jenniferyouaremyheaven.blogg.se/

en ängel

Jag tänker ofta på om hon kanske va en ängel på riktigt. Inte bara till utseendet och sättet utan att hon föddes till en ängel här på jorden. Sen tog gud tillbaka sin ängel till himlen igen. Han tog tillbaka henne när hon gjort sin uppgift här på jorden, när hon hade gjort mig lycklig. Att vi fick låna en ängel, ja så måste det vara.
Jag fick låna en ängel, tack för det.



Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag var rädd

Hur kan man någonsin va beredd ?


Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund


ingenting

Kankse skulle jag kunna få hjälp med att glömma? Men jag vill inte glömma, det skulle vara hemskt. Tänk om jag glömmer henne någon dag? Tänk om någon skule ta sig in i mitt huvud och radera alla minnen, alla bilder av henne. Tänk om någon skulle radera hennes skratt, som jag hör i mitt huvud, så fort jag får en stund för mig själv. Nej det kommer aldrig hända, men jag tänker tanken hela tiden. Jag måste sluta med det, för absolut ingen kan ta ifrån mig minnet av henne. Jag tänker aldrig låta någon göra det.


jag saknar våra stunder



 



jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor

Man blir trött också, trött på att behöva tänka på varenda sak man gör, trött på att behöva kontrollera dig själv på ett sätt som du aldrig tidigare behövt. Jag kan säga det rakt ut, mitt psyke är inte på topp. Jag vet inte vad jag ska göra. Dagarna används till att hålla igång, mesta dels träna. För när jag tränar och gör andra saker, då behöver jag inte tänka på det. Då stänger jag det ute.


skrämmande

Innan har jag aldrig förstått innebörden av meningen "någonting gick sönder inom mig" Men nu förstår jag, jag kan inte förklara med ord, men det är obeskrivligt ansträngande. Det är som att jag har ett högt tryck i huvudet hela tiden, inte huvudvärk, bara ett tryck. Och jag har inte haft någon kontroll på vad jag egentligen gör. En kväll kom jag hem och skulle sätta på TV:n , sen tittade jag på klockan, de hade gått 45 minuter. Jag hade suttit i soffan och stirrat in i en avstängd TV i 45 minuter ! Det är läskigt, riktigt läskigt faktiskt.


vafan ska man göra när sin egen styrka inte räcker till ?

Hon hade inte velat att jag skulle bli såhär, det vet jag säkert. Hon hade velat att jag skulle skratta och ha kul, precis som vanligt. Men jag kan inte låtsat som om ingenting har hänt, jag försöker, men vill egentligen inte ens försöka. Jag kan inte fortsätta vardagen som att ingenting har hänt. För något har hänt, och det tar kol på mig inifrån. Något har gått sönder, på riktigt den här gången. Någonting försvann inom mig, som aldrig någonsin kommer kunna ersättas. Någonting fattas och de kommer det göra livt ut, tills jag får träffa henne igen.


inget kan få dig tillbaka nu



När jag är påväg någonstans ensam, eller bara är ute och vandrar. Så fastar min blick på mina fötter, som känns tunga och släpar sig fram. Ibland är jag framme innan jag ens hunnit börjat gå. På de sättet så går tiden snabbt, utan att jag märker de.

Jag har blivit allmänt tråkig, ja precis så måste det vara.


tiden flyger förbi

Allt stannade upp den dagen. Omvärlden slutade upp att kännas verklig, ingenting känns verkligt längre. Mitt leende är förfalskat, likaså mitt skratt. Mina dagar går inte längre, så att säga, automatiskt. Dagarna känns långa och plågsamma, alltihop går i slowmotion. Jag tänker alltid efter en extra gång innan jag svarar, för jag gör aldrig något som inte känns absolut viktigt längre. Jag orkar inte längre anstränga mig för att berätta något intressant för mina vänner, jag orkar aldrig ta initiativ till något.  Jag orkar inte skratta åt saker som egentligen är roliga, om man tänker till. Jag bara är där, sitter där och gör ingenting. Men ändå så flyger dagarna förbi, idag har det gått 2 månader och 25 dagar, men det känns bokstavligt talat fortfarande som igår. Ingen fattar


2:a bilden: fjällvandring i 9:an


pause

Det är så konstigt när allting annat runt omkring mig, fortsätter precis som vanligt. Medans jag själv har stannat upp i tiden. Jag bara sitter och tittar på när deras vardag fortsätter, deras som inte har en aning om vad som har hänt, de som går där lyckligt lottade och klagar på sina små i-lands problem. Jag har lärt mig nu, att det finns fan så mycket värre problem här i världen, så jag klagar inte på småsaker längre.


25 september


att förlora dig

Vart ska man börja? Det finns bara tomma ord, tomma tankar. Ingenting fungerar som det ska efter att man har förlorat en vän. Man går runt med klumpen i magen hela tiden. Man vill bara ställa sig och skrika, skrika rakt ut, och låta tårarna spruta. Falla ihop på golvet, bara släppa allting. Ligga där och sjunka in i marken, bara försvinna. Riva sönder sitt ansikte, ta ut allting som gör ont, vända ut och in på hela kroppen. Kräkas upp den där klumpen i magen och i halsen, det som sitter fast där och krampar och gör ont.

Fast jag skulle aldrig orka göra det, min kropp skulle inte klara av den ansträngningen, jag orkar inte ens lyfta mig ur soffan. Jag bara sitter och stirrar, rakt in i väggen, eller i den avstängda TV:n som står framför mig, på samma gamla bruna bänk.


Midsommar 2008 i östhammar


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0