tack för att du stannar kvar på jorden tillsammans med mig.
jag hoppas du har de bra där borta vännen. och att din nystart verkligen blir en start på något bra
http://jenniferyouaremyheaven.blogg.se/2010/september/utkast-sept-23-2010.html
im not the type to get my heart broken, im not the type to get upset and cry
and it cut me like a knife, when you walked out off my life
my mind is gone, im spinning round
and deep inside, my tears i'll drown
now im in this condition, and i've got all the symptoms
of a girl with a broken heart, but no matter what you'll never see me cry
midsommar med hela familjen lindström
tomt .
every step i take, every move i make, every single day, every time i pray, i'll be missing you
every day we pray for you
bara 17 år gammal
Nadine säger det ofta till mig ”Hon pratade om dig hela tiden, hon berättade hur mycket hon saknade dig, och hur mycket hon älskade dig. Att du, Nathalie, alltid kommer vara hennes bästa vän”
Det gör så ont i mig att höra de. För jag blir så glad över en sak som jag aldrig någonsin kommer få se eller höra igen, eller nej föresten, där ljög jag. Jag kommer få se henne igen, jag kommer få träffa henne igen. En dag kommer jag upp till henne, och jag hoppas att hon står där och fortfarande väntar på mig. Det blir nog inte än på ett tag, men den dagen kommer. Och då ska jag berätta för henne hur mycket jag älskar henne, för det kommer jag inte få göra på ett bra tag nu. Även fast jag säger det varje kväll till stjärnorna. För jag vet att hon finns där uppe, hon finns ibland oss, och skrattar med oss. Hon kommer att få stå ut med mitt klagande, på hur mycket rynkor jag har fått och hur gråhårig jag har blivit, när jag får träffa henne igen. För hon kommer fortfarande vara lika vacker som den hänförande flicka hon var innan hon lämnade oss, innan hon lämnade mig. Bara 17 år gammal
minns du att vi sa föralltid ?
Du finns i mitt hjärta 
långt där inne
du ger mig både glädje och smärta
men du lever föralltid kvar
i mitt minne
jag kommer aldrig att glömma
hur du skrattade och log
ett hjärta kan man inte tömma
och när du lämnade mig
kändes som jag dog
du lever föralltid kvar långt där inne
fast du inte lämnade några svar
kommer jag alltid att älska dig.
morgondagen vet vi inget om.
För vi sa föralltid
men se vad som hände
svar på kommentar
Hur lärde du känna henne?
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag reagerade, jag trodde att de drev med mig. helt seriöst. jag blev knappt ledsen just då eftersom jag inte kunde förstå de. De tog ett tag innan jag ens kunde börja gråta.
När jag fick samtalet så satt jag på en buss påväg till en fest i sunnersta.
Jag lärde känna jennifer när jag började på dagis, vi gick på samma avdelning, och våra mammor är bra kompisar, och våra småsyskon. Jag har träffade henne i princip varje dag i 14 år, sen började vi glida ifrån varandra de sista 1½åren.. inte av någon speciell anledning, utan de bara blev så när hon slutade gå i skolan. Hon va den person jag kännt längst förutom min familj.
Jag har fortfarande inte förstått att hon är död, borta för alltid. kommer nog aldrig förstå det
var du där när det hände?
Okej såhär va det. Jag hade träning i gamlishallen som slutade klockan 19. efter det, runt kvart- tjugo över så tog jag bussen där ifrån som ligger precis vid bommarna. Klockan halv 8 så var polis, ambulans och alla på plats vid parkeringen som ligger precis där. Och det tar ju ett tag för dom att ta sig dit. Så jag måste ha suttit på busshållplatsen, som ligger ca 3 meter ifrån spåret, när hon stod där på spåret. Vi måste ha varit ca 500 meter ifrån varandra. Tror till och med att jag satt på busshållplatsen när tåget kom. Men de tänkte jag inte på just då såklart. Men nu i efterhand när jag tänker efter så måste de ha varit så.
hur blev du och alexander tillsammans?
Ja, hur vi blev tillsammans vet jag inte riktigt. Men började träffas och tycka om varandra sjukt mycket, sen så såg vi egentligen ingenting som sa att vi inte va tsm. Så tillslut så blev de så. För mig så är "tillsammans" bara ett ord. Det är fortfarande exakt samma känslor.
vart hade jennifer varit innan hon avled .. & hade hon ej sagt till någn vad hon tänkte göra? eller till dig?
Hon hade varit och träffat nadine, hennes kärlek. Hon hade sagt det alldeles för många gången till mig tidigare, så att tillslut så tror jag inte jag tog de riktigt på allvar, hon hade även försökt typ 3 ggr innan också. Men hon hade inte sagt de till mig att hon skulle göra de specifikt den dagen. Jag tror inte, jag är inte säker, men tror inte att hon nämnt något till nadine. Det är deras ensak, har jag inget med att göra.
Känner du dig "arg" på jennifer för att hon tog sitt liv?
Klart jag inte kan vara arg på henne. De krävs så sjukt mycket mod och styrka till att göra de hon gjorde. De betyder bara att hon verkligen ville det. Och att hon mår bättre nu än innan. Och att hon är på en plats där hon vill vara. De ända jag blir lite ledsen på är att hon inte gav mig något tecken, ett hejdå, vad som helst. Så jag hade fått en sista chans att säga att jag älskar henne.
FRÅGESTUND . svar får ni imorgon
it's to late to make things right
Forgive, sounds good
Forget, im not sure i could
They say, time heals everything
But im still waiting
Im through with doubt
There's nothing left for me to figure out
I've paid a price
And i'll keep paying
Im not ready to make nice
Im not ready to back down
It's to late to make it right
I probably wouldn't if i could
I know
You said
Can't you just get over it
It turned my whole world around
Forgive, sounds good
Forget, im not sure i could
långt inlägg från skolan. vill bort
De går inte längre. Jag vill inte längre. Jag har ingen ork längre. Jag vill gå hem. Klarar inte av att av att va i skolan. Jag får ångest. Jag får panik. Det är hemskt. Jag skakar. Har gåshud. Vill hem. Även fast inget blir bättre när jag kommer hem. Jag vill verkligen bort. Vet inte om de blir bättre att åka utomlands. Men vart fan ska man ta vägen då? Ska jag behöva vänta tills jag dör, av ålder, tills de ska bli bra igen?
Jag är dum i huvet. Jag klarar inte av mina närmaste vänner längre. Jag tål dom inte. Jag blir så arg på att de tror att allting är bra nu. Att allting är okej igen. Bara för att dom kanske har gått vidare eller inte visar de på samma sätt? Dom har inte tagit de på samma sätt som mig.
Mina vänner blir arga för att jag inte orkar. Dom tror att jag skiter i allt. Med flit. Jag kämpar mer än de tror. Jag hade varit död, varit hos henne, om jag inte hade kämpat.
Dom skrattar. I skolan. Hemma. Jag skrattar inte länre. Dom är med varandra. Jag fryser ut mig själv. Dom pratar inte med mig på samma sätt längre. Dom skrattar inte med mig. Och allt är mitt fel. För att jag beter mig som jag gör.
Jag säger inte såhär för att jag vill vara elak, jag älskar dom verkligen. Det gör jag verkligen. Blir bara så ledsen på mig själv, eftersom jag tror att det är mitt fel. Allt är mitt fel. Allt. Jag är anledningen till att jag behandlar mina vänner illa.
DOM KAN BARA INTE FÖRSTÅ ATT JAG INTE ÄR MIG SJÄLV JUST NU. Och att jag faktiskt inte har gått vidare på samma sätt som dom iaf verkar ha gjort.
Förlåt. Förlåt för hur jag har betett mig, och hur jag betér mig. Och jag mår bara sämre av att jag behandlar mig själv på de sättet jag gör. Inget har blivit bättre med tiden, de har bara blivit sämre.
Ni förstår bara inte. Klart ni också har ont. Men ni förstår inte just min känsla. De är inget fel med de. Och jag säger verkligen inte att jag mår sämre än er, för de skulle kunna vara de lägsta jag skulle kunna säga just nu. För de gör jag nog inte ens.
För de handlar inte om hur dåligt man mår, de handlar om att kunna känna varandras smärta. Att förstå
Jag saknar mig själv, jag saknar den jag brukar vara.
Ni kanske också saknar mig. De kanske är därför ni behandlar mig annorlund,a vem vet.
jag är död inombords bara. helt tom
ett stort förlåt till alla jag känner, jag vet att jag beter mig illa.
men de värsta är att jag inte kan göra något åt saken
jag kan inte kontrollera mig själv
saknade hugger som en kniv i magen
Jag vet att jag kunde ha räddat henne, om jag hade agerat flera flera år tidigare. Jag vet att jag kunde ha räddat henne, men de gjorde jag inte, för jag såg inte, jag såg inte att allt skulle bli så jävla illa. Hur fan kunde jag inte se? Jag borde ha förstått, jag borde ha räddat dig. förlåt
nattbad
av: nathalie engeroth lund
är du en av dom som gråter när ingen ser på
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
De kan aldrig göras ogjort de där som hände ikväll
Är du en av dom som va där när de hände ?
Eller saknade du nån som du en gång trodde du kände?
Är du en av dom som gråter när ingen ser på?
Är du en av dom som berörs ändå?
Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag tänker hur gick de till, hur bar hon sig åt?
Min lillebror går ut och vi vet aldrig vart han ska
Jag blir så rädd när jag tänker att de kunde vart han eller jag
Aldrig mer ung, eller aldrig mer fri
När de handlar om barn, har vi rätt att ta någons parti
Men ni vet hur de känns när röda ögon ser svart
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt
Alla som vill, ta en stund och fundera
När ska vi göra mod av sorgen och börja agera
Och nu städar man gatan och snart försvinner alla spår
Och vi förtsätter växa fast hon förblir 17 år.
när ska man börja göra mod av sorgen och börja agera
if you're a bird, i'm a bird
there will be no white flag above my door, i wont put my hands up and surrender
min glada stjärna
lights will guide you home
when you try your best but you dont succeed
when you feel so tired but you can't sleep
and the tears come streaming down your face
when you loose something you can't replace
lights will guide you home, and ignite your bones
and i tried to fix you
mitt sagoland
grönalund 2007
från vaggan till graven, jag va alltid din jennifer
tack för den tid vi fick med dig, vi kommer alltid älska dig
goodbye my lover, goodbye my friend, u have been the one for me
